Hopplös

I once thought it better to regret
Things that I have done than haven't
Sometimes you've got to be wrong
And learn the hard way
And just when you're through hanging on
You're saved

Jag sitter här och känner mig lite hopplös. Vad vill jag med mitt liv egentligen? Vissa dagar funderar jag på om jag seriöst håller på att gå in i en depression, måste visa mig så glad för alla jämt men egentligen vill jag bara skrika. Om jag inte haft Martin vid min sida hade jag nog inte klarat den här terminen utan att gå ner mig totalt. Har ingen ork, ingen motivation, ingen vilja. Vissa dagar känns det lättare men oftast försöker jag bara tänka på absolut allting förutom sådant jag "måste" göra. Det har blivit så mycket enklare att bara fråga folk om hur dom mår och hur deras liv är, då kan man försöka ge tips och stötta. Men när någon frågar mig något så vet jag egentligen ingenting. Om mig själv. Känner mig så tom på något sätt... Ikväll orkar jag inte ens ta mig till Martin, hur slött är inte det? Man har det så jävla bra egentligen. Är på min tredje godispåse den här veckan, det är fan inte normalt! Och imorgon ska Therése gifta sig, då kommer man vara glad iallafall. Kärleken är livet, så är det bara.